Historik släkten Bucht - Boucht
Författare: Östen Bucht

Historiken finns även som pdf-fil för nedladdning HÄR

Den i norra Sverige hemmahörande släkten Bucht kan med visshet spåras till den från Österbotten till Tornedalen inflyttade karolinen kapten Gustav Bucht, född 1696, död 23.3.1759 i Tengeliö på Hannukkala gård vid fall från hästryggen. Gustav Bucht blev 1714 i en ålder av 18 år värvad till Österbottens regemente.

I början av detta år, 19 februari 1714, stupade en yngling vid namn Henricus Bucht i det kända ödesdigra slaget vid Napo by i Storkyro socken i Österbotten. Förutom dessa två, Gustav och Henricus, har fram till 1714 inga andra personer med detta släktnamn kunnat spåras i Österbotten.
Känt är att Henricus 13 november 1709 "kom i skola i Helsingfors". Det är vidare känt att Gustav Bucht talade förutom svenska också finska. En följdriktig konklusion är att både Henricus och Gustav kom från södra Finland i likhet med tusentals andra personer uttryckligen som man säger i Finland "sodan jalvoissa" - Gustav i samband med den så kallade "Stora flykten" och Henricus såsom redan värvad någonstans söderut.

I Finland finns släkten (på 1690-talet) lokaliserad i Tammela Hollola trakten. Här kan alla då aktuella Buchtar, med stöd i källorna, spåras till vissa bestämda familjer, dock ej Henricus och Gustav. Den "lucka" där de dock med största säkerhet passar in hittas i en efter rusthållaren och kronofogden Lars Zackrisson Bucht bekräftad andra barnkull d.v.s med hans andra hustru Helena Juhl (gift 1693). Med sin första hustru Maria NN fick Lars, enligt källorna, barnen Zackris, Malachias och Johan.

Lars Zackrisson Buchts bröder bar dopnamnen Erik, Gabriel, Isak och Zackris. Den "tornedalske" anfaderns Gustav Buchts anknytning till Lars Zackrisson Bucht stöds också av det förhållandet att tre av Gustavs söner med Brita Rockstadia (från Råneå) fick dopnamnen Isak, Lars respektive Gabriel. Bortsett från sonen Gustav, hittas dopnamnen på de övriga sönerna, Peter, Gullik, Anders och Samuel i Brita Rockstadias närmaste släkt. Anders fick av allt att döma sitt namn efter Britas styvfar, prosten i Vörå, Anders Vaselius.

Nåväl - om Lars Zackrisson Bucht kan på sannolika skäl betraktas som fader till Gustav Bucht, så kan släkten därefter på ett till förlitligt sätt spåras vidare till ryttaren och kvartermästaren Sven Mårtensson Bucht på Kallio ryttarhemman i Tammela socken (f. runt 1580,d.omkr.1637).

Så långt Finland. Från vilket håll släkten kommit till Finland kan inte med säkerhet fastställas. Det finns emellertid - mot bakgrund av de omfattande flyttningsrörelserna och personsambanden mellan den tidens Stockholm och Åbo/Nyland - goda skäl att granska olika annaler i Stockholm, från i första hand slutet av 1500-talet.

Hittills gjorda efterforskningar har påträffat två Buchtar i 1500-talets Stockholm. Den ene personen - Joen -hittas i Stockholm 1573 och den andre - Per - 1596.

Den 6 juli 1573 påstås inför rådhusrätten i Stockholm att Oloff Mört, Simon Luth, Joen Gregersson, Oloff Andersson i Åker och Oloff Guldsmed planerat verkställa en fritagning av den då fängslade kung Erik XIV. Bland planläggarna omnämns också Joen Bucht. Av det sätt varpå Joen Bucht nämns i texten förefaller det underförstått att han omtalats tidigare i berättelsen. I så fall är Joen Bucht identisk med Joen Gregersson (Greger=Gregorius=Georg).

Oloff Mört dömdes ifrån liv och gods. Hur det gick för de övriga framgår ej av protokollet. Men beträffande Joen Gregersson kan slutsatsen dras att han inte var närvarande vid denna rättegång.

Den 15 juli samma år tas dock Joen Gregerssons eventuella medverkan upp till särskild förhandling av riksens profoss. Fritagningsplanerna skulle ha skett "i fjordh (d.v.s. 1572) för än han (d.v.s Joen Gregersson) drogh till Rydslandh...".Kontentan av denna rättegång blev dock att eftersom Joen Gregersson inte erkände det som han tillvitats så uppsköts frågan till vidare rannsakning vid ett senare tillfälle.

Innan rättegången, den 15 juli, hade Joen Gregersson varit fängslad i Svartsjö, sluppit lös och rymt sin kos, men senare tagits åter fast av stockeknektarna.

Ett 20-tal år därefter eller 1596 noteras i Stockholms Stads Tänkebok att en person vid namn Peer Bucht (uppenbarligen borgare i staden) skrivit en fullmakt åt sin svärson borgaren Hermen Fale (eventuellt med hänsyftning till Westfalen) med innebörden att Peer Buchts korsvärkshus i Helga Lekame gränd måtte säljas och Hermen erhålla Peers och hans lilla dotters andel efter barnets framlidna moder. I gengäld skulle Hermen och hans hustru, som var barnets syster, ta vård om Pers dotter.

Då fråga var om fullmakt, ej testamente, finns skäl att förmoda att Per själv ännu inte avlidit, utan antagligen flyttat ut från Stockholm till annan ort (Finland?,Tyskland?).

Noteras kan också att ovan nämnde Peer Bucht någon tid före 8 mars 1596 fått (obs ej köpt) en häst av Niels Joensson, klockare i Veckholm socken Trögd härad i Uppsala län. Det kan måhända finnas ett samband mellan Per Bucht, Niels Joensson.och Joen Bucht.

Strax efter sekelskiftet, 1500/1600, fanns en slottskommendant vid namn Peter zur Bucht (även tor Bucht) i Ratzeburgk i närheten av Lubeck. År 1611 finns denne Peter tor Bucht noterat som borgare i Ratzeburgk. Observera dock att ingen identitet mellan Peer och Peter kan bekräftas.

De här resonemangen och sakuppgifterna från 1500-talets Stockholm styrker inga exakta personsamband med exempelvis Sven Mårtensson Bucht i Finland. De får dock betraktas som utomordentligt starka indicier på att Buchtsläkten kommit till Finland via Stockholm och Sverige. Till Stockholm kom de flesta tyskarna från Stralsund-Lubeck, det plattyska-nordfrisiska området och Nordrhein-Westfalen.

Låt oss gå vidare till Nordtyskland. Ovan nämnde Peter zur Bucht kallas även Peter tor Bucht. Flera borgarsläkter i 14 - 1500-talets Stockholm hade efternamn där "tor" ingick ex. tor Mehlen m.fl.

Förklaringen till att "zur" också skrevs "tor" i detta aktuella fall är följande passus i staden Ratzeburgks annaler: " An 4/12 1611 wurde Pater tor Bucht von Friborch aus dem Lande Keding Burger der Stadt Ratzeburg".

Lande Kehdingen och den lilla staden Freiburg är belägna vid Elbe mynningen. I " Handbuch der Geografischen Wissenschaft " sägs bl.a följande beträffande Kehdingen:

"Die Besiedlung der sumpfigen Elbmarschen erfolgte im 12. und 13. Jahrhundert unter wesentlicher Mitwirkung von Holländern und Flamen, also niederfränkischen und friesischen Volktums Holländersiedlungen sind im Alten Land, Kehdingen, der Ostermarsch und Teilen von Hadeln nachgewiesen, ferner rechts elbisch in der Kremper und Wilster Marsch, an der Weser, in Stedingen u.a.0."

Om jordbruket där sägs

"Der schwere Schlickboden verlangt 3 - 4 Pferde vor den Pflug so dass hier grossbäuerlicher Besitz anzutreffen ist.... Der Pferdebedarf mag auch den Anlass zur Pferdezucht einem Hauptwirtschaftszwieg Kehdingens gegeben haben."

Från Kehdingen hämtade man därför ofta de kraftiga hästar som behövdes exempelvis under trettioåriga kriget. Zur d.v.s zu der Bucht betyder "till Bucht", "ägare till", och användes i regel i sammanhang med större gårdar, gods eller liknande. "Zur" motvaras i holländskt, flamländskt och frisiskt språkbruk av "tor". Många borgare i Lubeck och inom Hansarörelsen vilka hade holländskt, plattyskt ursprung ville med beteckningen "tor, zur" påvisa sin anknytning till en gård eller ett släktgods.

Men det finns också en osäker uppgift (av släktforskaren August Ljung?) om ett ursprung i Nordrhein-Westfalen. Redan 1430 hittas där i Lünen (Emsland) en Bucht-släkt, Hermann Bucht såsom en av ”Kurnoten des Gerichts ”.

Försök till slutsats: Alla hittills kända fakta och indicier tyder på att Buchtsläktens ursprungliga hemort hittas någonstans längs den nordtyska havskusten från Elbemynningen till Stralsund - Danzig. Det mesta, exempelvis näringsverksamhet och tidsperiod, tyder också på att släkten kommit till Sverige och vidare till Finland ursprungligen i samband med Hansarörelsen eller i dess kölvatten.

Om rötterna går till en nordtysk havsbukt och till den handel som från sådana trakter bedrevs med Stockholm och andra handelscentra i Norden, så kan knappast något annat symbolisera sådana rötter bättre än KOGGEN, det handelsfartyg som på den tiden utvecklades just av och för Hansarörelsens köpmän.

Vi har 32 besökare och inga medlemmar online