Historik släkten Bucht - Boucht
Författare: Östen
Bucht
Historiken finns även som pdf-fil för nedladdning HÄR
Den i norra
Sverige
hemmahörande
släkten Bucht
kan
med visshet spåras till
den
från
Österbotten till Tornedalen inflyttade
karolinen kapten Gustav Bucht, född 1696, död 23.3.1759 i Tengeliö på
Hannukkala gård vid fall från
hästryggen. Gustav
Bucht
blev
1714 i en ålder av 18 år värvad till Österbottens
regemente.
I början
av
detta år, 19 februari
1714,
stupade en yngling vid namn
Henricus Bucht i det kända ödesdigra slaget vid Napo by i
Storkyro socken i Österbotten. Förutom dessa två, Gustav och Henricus, har fram till 1714 inga andra personer
med detta släktnamn kunnat
spåras
i
Österbotten.
Känt är att Henricus 13 november
1709 "kom i skola i Helsingfors". Det är vidare känt att Gustav Bucht talade förutom svenska också finska. En följdriktig konklusion är att både Henricus och Gustav kom från södra Finland i likhet med
tusentals andra personer uttryckligen
som
man säger i Finland "sodan jalvoissa" - Gustav i
samband med den så kallade
"Stora flykten" och Henricus såsom redan värvad någonstans
söderut.
I Finland
finns släkten (på 1690-talet) lokaliserad i TammelaHollola trakten.
Här kan
alla då aktuella
Buchtar,
med stöd i källorna, spåras till vissa bestämda familjer, dock ej Henricus och Gustav. Den "lucka" där de dock med största säkerhet passar in hittas i en efter rusthållaren och kronofogden Lars Zackrisson Bucht bekräftad andra barnkull d.v.s med hans andra
hustru Helena Juhl (gift 1693). Med sin första hustru Maria NN fick Lars, enligt källorna, barnen Zackris, Malachias och Johan.
Lars
Zackrisson Buchts
bröder bar dopnamnen Erik, Gabriel, Isak och Zackris. Den "tornedalske"
anfaderns Gustav Buchts anknytning till Lars Zackrisson Bucht stöds också av det
förhållandet att tre av Gustavs söner med Brita Rockstadia (från Råneå)
fick dopnamnen Isak, Lars respektive Gabriel. Bortsett från sonen
Gustav, hittas dopnamnen på de övriga sönerna, Peter, Gullik, Anders
och Samuel i Brita Rockstadias närmaste släkt. Anders fick av allt att
döma sitt namn efter Britas styvfar, prosten i Vörå, Anders Vaselius.
Nåväl - om Lars Zackrisson Bucht kan på sannolika skäl betraktas som fader till Gustav Bucht, så kan släkten därefter på ett tillförlitligt sätt spåras vidare till ryttaren och kvartermästaren Sven Mårtensson Bucht på Kallio ryttarhemman i Tammela socken (f. runt
1580,d.omkr.1637).
Så
långt Finland. Från
vilket håll släkten kommit till Finland kan inte med säkerhet
fastställas. Det finns emellertid - mot bakgrund av de omfattande
flyttningsrörelserna och personsambanden mellan den tidens Stockholm
och Åbo/Nyland - goda skäl att granska olika annaler i Stockholm, från
i första hand slutet av 1500-talet.
Hittills gjorda efterforskningar har påträffat två Buchtar i 1500-talets
Stockholm. Den ene personen - Joen -hittas i Stockholm 1573 och den andre
- Per - 1596.
Den 6 juli 1573 påstås inför rådhusrätten i Stockholm att Oloff Mört, Simon Luth, Joen
Gregersson, Oloff Andersson i Åker och Oloff Guldsmed planerat verkställa en fritagning av den då fängslade kung Erik XIV. Bland planläggarna omnämns också Joen Bucht. Av det sätt varpå Joen Bucht nämns i texten förefaller det underförstått att han omtalats tidigare i berättelsen. I så fall är Joen Bucht identisk
med Joen Gregersson (Greger=Gregorius=Georg).
Oloff Mört dömdes ifrån liv och gods. Hur det gick för de övriga framgår ej av protokollet. Men beträffande Joen Gregersson kan slutsatsen dras att han inte var närvarande vid denna rättegång.
Den 15 juli samma år tas dock Joen Gregerssons eventuella medverkan upp
till särskild förhandling av riksens profoss. Fritagningsplanerna skulle ha
skett "i fjordh (d.v.s. 1572) för än han (d.v.s Joen Gregersson) drogh till
Rydslandh...".Kontentan av denna rättegång blev dock att eftersom
Joen
Gregersson
inte erkände
det som han tillvitats så uppsköts frågan till vidare rannsakning vid
ett senare tillfälle.
Innan rättegången, den 15 juli, hade Joen Gregersson varit
fängslad i Svartsjö, sluppit lös och rymt sin kos, men senare tagits
åter fast av stockeknektarna.
Ett 20-tal
år därefter eller 1596 noteras i
Stockholms Stads Tänkebok att en person vid namn Peer Bucht (uppenbarligen borgare i staden) skrivit en fullmakt åt sin svärson borgaren Hermen Fale (eventuellt med hänsyftning till Westfalen) med innebörden att Peer Buchts korsvärkshus i
Helga Lekame gränd måtte säljas och Hermen erhålla Peers och hans lilla dotters andel efter barnets framlidna moder. I gengäld skulle Hermen och hans hustru, som var
barnets syster, ta vård
om Pers dotter.
Då
fråga var om
fullmakt, ej testamente, finns skäl att förmoda att Per själv ännu inte
avlidit, utan antagligen flyttat ut från Stockholm till annan ort
(Finland?,Tyskland?).
Noteras
kan också att ovan nämnde Peer Bucht någon tid före 8 mars 1596 fått (obs ej köpt) en häst av Niels Joensson, klockare i Veckholm socken Trögd härad i Uppsala län. Det kan måhända finnas ett samband mellan Per Bucht, Niels Joensson.och Joen
Bucht.
Strax
efter sekelskiftet, 1500/1600, fanns en slottskommendant vid namn Peter zur Bucht (även tor Bucht) i
Ratzeburgk i närheten av Lubeck. År 1611 finns denne Peter tor Bucht
noterat som borgare i Ratzeburgk. Observera
dock att ingen identitet mellan Peer och Peter kan bekräftas.
De här resonemangen och sakuppgifterna från 1500-talets Stockholm
styrker inga exakta personsamband med exempelvis Sven Mårtensson Bucht
i Finland. De får dock betraktas som utomordentligt starka indicier på
att Buchtsläkten kommit till Finland via Stockholm och Sverige. Till
Stockholm kom de flesta tyskarna från Stralsund-Lubeck, det
plattyska-nordfrisiska området och Nordrhein-Westfalen.
Låt
oss gå vidare till
Nordtyskland. Ovan nämnde Peter zur Bucht kallas även Peter tor Bucht.
Flera borgarsläkter i 14 - 1500-talets Stockholm hade efternamn där
"tor" ingick ex. tor Mehlen m.fl.
Förklaringen till att "zur" också skrevs "tor" i detta aktuella fall är följande passus i staden
Ratzeburgks annaler: " An 4/12 1611 wurde Pater tor Bucht von
Friborch aus dem Lande Keding Burger der Stadt Ratzeburg".
Lande Kehdingen och den lilla staden Freiburg är belägna vid Elbemynningen. I " Handbuch der
Geografischen Wissenschaft " sägs bl.a följande beträffande Kehdingen:
"Die
Besiedlung der sumpfigen Elbmarschen erfolgte im 12. und 13. Jahrhundert unter wesentlicher Mitwirkung von
Holländern und
Flamen, also niederfränkischen und friesischen Volktums
Holländersiedlungen sind im Alten Land, Kehdingen, der Ostermarsch und Teilen von Hadeln
nachgewiesen, ferner rechtselbisch in der Kremper und Wilster Marsch, an der
Weser, in Stedingen u.a.0."
Om
jordbruket där
sägs
"Der schwere
Schlickboden verlangt 3 - 4 Pferde vor den Pflug so dass hier
grossbäuerlicher Besitz
anzutreffen
ist....
Der Pferdebedarf mag auch den Anlass zur Pferdezucht einem
Hauptwirtschaftszwieg Kehdingens gegeben
haben."
Från Kehdingen hämtade
man därför ofta de kraftiga hästar som behövdes exempelvis under
trettioåriga kriget. Zur d.v.s zu der Bucht betyder
"till Bucht",
"ägare
till", och användes i regel i sammanhang med större gårdar, gods eller
liknande. "Zur" motvaras i holländskt, flamländskt och frisiskt
språkbruk av "tor". Många borgare i Lubeck och inom Hansarörelsen vilka
hade holländskt, plattyskt ursprung ville med beteckningen "tor, zur"
påvisa sin anknytning till en gård eller ett släktgods.
Men
det finns också en osäker uppgift (av släktforskaren August
Ljung?) om ett ursprung i Nordrhein-Westfalen. Redan 1430
hittas där i Lünen (Emsland) en Bucht-släkt, Hermann
Bucht såsom en av ”Kurnoten des Gerichts ”.
Försök
till slutsats:
Alla hittills kända fakta och indicier tyder på att Buchtsläktens
ursprungliga hemort hittas någonstans längs den nordtyska havskusten
från Elbemynningen till Stralsund - Danzig. Det mesta, exempelvis
näringsverksamhet och tidsperiod, tyder också på att släkten kommit
till Sverige och vidare till Finland ursprungligen i samband med
Hansarörelsen eller i dess kölvatten.
Om rötterna
går
till
en
nordtysk havsbukt och
till den
handel som från sådana
trakter
bedrevs
med
Stockholm och andra handelscentra i Norden, så kan knappast något annat symbolisera sådana rötter
bättre än KOGGEN,
det handelsfartyg
som
på den tiden utvecklades
just
av och för Hansarörelsens köpmän.
STORFAMILJEN PÅ HANNUKKALA
Gustav och
Brita hade åtta söner och en dotter. De fyra äldsta föddes under deras
tid i Råneå medan de fem yngsta föddes på Hannukkala. Anmärkningsvärt
vid denna tid var att samtliga barn nådde vuxen ålder.
Några
utdrag om barnens livsöden:
1.Isak f.1720, d.1781
Isak var länsman i Övertorneå. Från honom och hustrun Brita Strand härstammar talrika Buchtar i Tornedalen (i
Välikoski eller Keräsjoki) och
i
Finland Isaks sonson Petter (1790-1820) var
ryskkunnig och arbetade som translator vid länsstyrelsen i Uleåborg. Efternamnet stavade han Boucht. Från honom härstammar bl.a Bouchtarna i Vasa i
Finland. Från Isak härstammar
även Bucht i Härnösand.
2.Petter
f.i
Råneå 10 juni 1722, döpt den 17 ejusdem; död 1775.
Petter var först handlande i Uleåborg,därefter i
Stockholm. Återkom till Uleåborg.Gift två gånger.Två
barn i första äktenskapet en son Petter som
blev löjtnant i artilleriet samt en dotter
Catharina.Efternamnet stavades Boucht d.v.s före Petter B. enligt
punkt
1. ovan.Det andra äktenskapet
i
Uleåborg med änkan Maria Forbus (1728-1805) blev barnlöst.
3.Gulich
(senare Julius),
f.1725, d.1772 i Torneå. Rådman i Torneå byggmästare och senare
länsman. Byggde kapellet på Malören i Bottenviken. Gift, två döttrar,
inga manliga ättlingar.
4.Catharina
f.1727,
d.1797. Gift med löjtnant
J.Planman i
Vasa. Andra uppgifter om henne saknas.
5.Gustav
d.y f.1730
å
Hannukkala, d.1788. Övertog
Hannukkala
efter sin
fader. Hustrun Lisa Grape
(1735/1787)
var sonsondotter till den i Tornedalen kände Arendt Grape född
1612 i
Lubeck, son till seefahrermann Arendt Arendtsohn
Grape och hans hustru Anna
Heinrichstochter.
Gustavs son Isak blev måg hos klockaren
Junelius
vars hemman
i Matarengi
erhöll namnet Lukkari. Lukkari blev också efternamnet för Isaks ättlingar.
Äldste sonen Jakob
(Jaakko), (1757-1823) köpte Hannukkala och nyttjade ofta gårdsnamnet som efternamn. Jaakkos dotter
Sofia Hannukkala (1801-1862) och
mågen
Erkki
Lantto-Hannukkala
(1800-1862) övertog gården efter Jaakko, för att i sin tur överlämna hemmanet till ende sonen Juho Hannukkala (1834-1903). Juhos
dotter Hulda (1877-1963) gifte sig med sin småkusin Iisakki Koivisto (1878-1934). Största delen av
Hannukkala hemman kom i början
av
1900-talet i deras ägo
men år
1935 såldes gården i exekutiv
auktion.
Hemmanet var således i Buchtarnas ägo
i
205 år. Iisakki Koivistos farfar Juhani (1811-1888)
var Sofia Hannukkalas broder. Juhani köpte Koivisto hemman
i
Portimojärvi år 1840; blev således hemmansägare
med
efternamnet Koivisto. Medlemmar
av Koivistosläkten härstammar således rakt från Gustav Bucht.
6.Anders
f.1732,
d.1796 i Stockholm. Följde näst äldste brodern Petters fotspår. Blev
först handlande i Uleåborg, därefter hökare (livsmedelshandlare) i
Stockholm. Gift, två döttrar. Inga andra uppgifter föreligger.
7.Lars f.1735, d.1790. Klockare i Karl-Gustavs församling. Lars hade tre barn, Gustav, Maria och Henrik. Gustav blev sockenskrivare
i
Karl-Gustav; drunknade
i
Korpikylä fors 1827. Han efterlämnade
fyra
döttrar och
två söner däribland Lars-Johan.
Lars-Johan blev landskanslist och lasarettsnotarie i Piteå, därefter år 1838 länsman i Överluleå. Redan första
året
i länsmansbefattningen uttryckte Lars-Johan kritik mot den nye landshövdingen
von
Hedenberg. Den 20 maj 1838 säger Lars i ett av sina
brev:
"Wår förmodan om det nya styrelsesättet har tyvärr,inte felslagit - den
har i mitt tycke twertom öfwerträffats af verkligheten - ty wi kunde inte föreställa oss, att den person som blivit oss gifwen till
Hufwudman,
skulle vara så groft okunnig
om alla
de ämnen som tillhöra hans Embete och så vacklande
i sina beslut ...... I början roade det nya sättet mig, ehuru
det icke ingaf mig någon
aktning eller
hög tanka
om knekten, men nu håller
jag på
att ledsna dermed och det fattas icke
många steg
ifrån liten aktning till missaktning."
Tio år därefter (1848) kände sig Lars illa
behandlad rent av
förföljd av
Hedenberg och tog - efter anklagelser om dröjsmål med redovisningen - avsked från länsmanssysslan. Härefter flyttade han till Norge där
han
1851 blev länsman i Kautokeino. Där mördades han av religiösa fanatiker 1852 - en rörelse som, bortsett från
dess
nyttjande
av
rusdrycker, liknade flagellanterna
i
1300-talets Centraleuropa
(S.Paulaharju:
Lappmarksminnen.Tuchman: Enfjärran spegel.) Rörelsens ledare Lars och
Aslak
Hetta var för övrigt ättlingar i fjärde led från
Hindrich
Hansson Hetta på birkarlahemmanet Hetta i Matarengi, Övertorneå.
Lars Johans son Gustav Wilhelm Bucht blev kartograf och stod på 1880-talet för kartläggningen av bl.a de svenska fjällmassiven i Norrbotten. Under sina karteringsexpeditioner gjorde han bl.a den första bestigningen av Sarektjåkko 8 juli 1879, och Kebnekaise i juli 1880. Barometeravvägningen på
Kebnekaise gav en höjd
på
7.192 fot och bekräftade därmed
detta
fjäll som det högsta i
Sverige, högre än Sarektjåkko som han ett år tidigare avvägt till 7.175 fot över havet.Under dessa fysiskt
krävande expeditioner företogs de flesta första
toppbestigningarna i
Sverige. Det här gjordes dock inte för sportens skull, utan på grund av att den föreskrivna
höjdmätningsmetoden - avvägning med aneroidbarometer - förutsatte en bestigning av de fjälltoppar som höjdmättes.
8.Samuel
f.1738,
d.1782 i Stockholm. Samuel följde i sina bröders Petters och Anders
fotspår och blev först handlande i Uleåborg sedan i Stockholm. Han fick
en son Samuel som inte hade några manliga ättlingar.
9.Gabriel
f.1742,
d.1815.
Gabriel blev 1772 husbonde på Iivari hemman
i
Torakankorva. De av hans ättlingar
som
blev kvar på Iivari
nyttjade hemmanets
namn
som efternamn.En son Isak
flyttade till Karungi,
en annan Johan, blev husbonde på Keksi hemman nr 3 varför gården efter
honom
började kallas Juuso och Juuso blev
också efternamn
för de efterföljande hemmansägarna. Samma logik i
namnändringarna skedde inom Gabriels förgreningar till Ruisniemi i
Soukolojärvi, Heikki i Marjosaari, Heikinpieti i Vittaniemi, Mäkipiha i
Jänkisjärvi medan Gabriels sonsonson på hemmanet Lampinen i Juoksengi kallas i kyrkböckerna Johan
Gabrielsson Bucht. Johan Gabrielssons söner
Karl-Johan, Isak Vilhelm och Erik August nyttjade dock enbart
gårdsnamnet som släktnamn. Två av sönerna till Erik August, Johan och
Henrik knöt sig dock i namnhänseende till"pappavaina" som farfar Johan
kallades i familjen efter sin död 1889.
Till sidans topp
NOTERINGAR
OM SLÄKTENS HÄRKOMST
Gustav Bucht föddes enligt
generalmönsterrullor för Västerbottens regemente år 1696. Födelseorten
är av allt att döma Uskila by, Hollola socken i Tavastland. Efternamnet
tyder tvivelsutan på att släkten kommit från Tyskland. Förekommande
personnamn pekar också på att de kom till södra Finland via Sverige. I
Finland blev de med säkerhet tvåspråkiga. Släktens strävsamma forskare
Sven Bucht och Einar Bucht har klargjort att den äldste kände stamfadern
i Finland Sven Mårtensson Bucht framträder år
1606 i Tavastland, Tammela socken, Kallio by, Kallio ryttarhemman. Sven
innehade åborätt på hemmanet 1606 - 1625. Under denna tid och tidigare
placerades många militärer på gårdar inte minst i södra Finland. Sven
Buchts militärrang var kvartermästare. Han föddes sannolikt 1570 -
1580 och dog omkring år 1637.
Sven Mårtenssons sonson Lars Bucht lämnade
Kallio hemman och omnämns
som länsman i Asikkala 1687. I Hollola sockens
historia framgår också att Lars Bucht år 1691
sammanslog två ödehemman i Uskila by. Det nya hemmanet kallades efter
honom för Buchtila eller Puhtila. Hemmanet fanns vid Vesijärvi sjö i
Hammonviken.
I
den indelta armén under Karl XI organiserades kavalleriet genom s.k. rusthåll. Vissa bönder blev rusthållare. Mot nedsatt skatt åtog de sig att hålla
häst och ryttare med
utrustning. Var ryttaren hemmavid, så var han skyldig att deltaga i gårdsarbetet. Det sammanslagna hemmanet Buchtila utgjorde ett rusthåll och Lars åtog
sig
således att hålla häst och
ryttare med
utrustning. Gården omnämnes i många
förbindelser i
Hollolas historia också som ståndshemman.
Lars
dog omkring 1700. Han var gift två gånger. Lars och hans andra hustru Helena
Juhl
fick två
söner, Gustav vår stamfader
i
Tornedalen och Henrik samt en dotter Anna
Helena.Henrik stupade som ung soldat år 1714 i slaget
vid Napo by i Österbotten.
Gustavs syster
Anna Helena tog över Puhtilagården när
hennes
halvbröder
och bröder lämnat hemmet.
Full säkerhet råder inte om denna
släktgren ännu finns
kvar i Hollolatrakten.
Lars Bucht hade en broder Gabriel som också kom till Hollola där han nämns som uppbördsskrivare Han blev
gårdsägare i Toivola by. Även denna gård kallades Puhtila och
Puhtila blev senare också familjens släktnamn. Denna släkt är idag
ganska stor i södra Finland.
Av
Gustav Buchts och Brita Rockstadias söner fick äldste sonen Isak sitt namn efter
farbrodern Isak,
Gustav sitt namn efter far sin, Lars efter farfar och
yngste
sonen Gabriel efter farbror Gabriel
uppbördsskrivaren.
Mor Brita bestämde de övriga barnens namn vilka alla kan spåras i hennes släkt.
Gustavs halvbröder hette
Zackris, Malachias och Johan. Malachias blev militär och kan slutligen spåras såsom major med stationering i
Sala i Sverige.
Till sidans topp
Till
sidans topp
Tankar om Bucht- släktens
ursprung
Författare: Kalervo
Törmänen, 2002
Texten finns även som pdf-fil för nedladdning HÄR
Gustav Larsson Bucht
Den tornedalska Bucht -
släktens stamfader är kapten Gustav Bucht (1696-1759) som med
sin maka Brita Rockstadia (1699 – 1790) och fyra barn flyttade
år 1730 från Pellonpoikas (Åkerman) hemman i Yliraumo by i
Nedertorneå socken och till Hannukkala hemman i Tengeliö by i Ylitornio
socken.
(Tyska namnet Bucht = lahti på finska och bukt på svenska. Bucht- namn
finns på 1600-och 1800-talet förutom i Finland, Sverige och Tyskland
även bl a i Frankrike och i Holland (se mormonernas internet sidor www.familysearch.org). I
Tyskland finns också i dag några familjer med släktnamnet Bucht, men
släktförbindelser mellan Bucht i Mellan-Europa och Bucht i Sverige och
i Finland har man inte kunnat utforska.)
Släktforskningen har till nu inte kunnat hitta några skriftliga belägg
på Gustav Buchts födelseort eller om vilka som var hans
föräldrar. Däremot finns skriftliga beskrivningar om hans personlighet
och senare livsöden i militära dokument och kyrkoböcker. Fil doktor
Erik Wahlberg (Övertorneå) och pol mag Östen Bucht (Kiruna) har forskat
i militära dokument.
I brist på skriftliga källor måste man i släktforskning använda
reservationer som ’sannolikt’, ’förmodligen’ och ’uppenbarligen’.
Personer som forskat släkten i Bucht , som kanslirådet Sven Bucht
(Stockholm) och vicekonsul Einar Bucht (Hudiksvall)1 har
kommit till den slutsatsen att Gustav Bucht föddes i Uskila by i
Hollola socken i Tavastland och att hans föräldrar var kronofogden Lars
(Lauri) Zachrisson Bucht som dog cirka år 1700 och hans andra maka Helena
f Juhl, födelse- och dödsdata är obekanta.
Släktforskaren, docent Pauli Helén2 från Tammerfors
konstaterar att även om det inte finns några skriftliga belägg för Sven
och Einar Buchts slutsatser så kan man inte heller förkasta dem.
Slutsatsen om släktförhållanden till Bucht - släkten i Hollola
understöds även av att många av Gustavs och Britas söner hade lika namn
som medlemmar i Bucht-släkten i Hollola. Tyvärr har Hollola
församlings kyrkoböcker före år 1771 förkommit. Att Lars Bucht och
Helena f Juhls har en familj är omnämnda i mantals- och domböcker men
däremot familjemedlemmarna namn är inte omnämnda i dessa.
P. Er Gadds3 omnämnande att Gustav Bucht kom från Tyskland
till svensk-finska armén är fullständigt felaktig. Det är beklagligt
att denna Gadds åsikt har citerats även i några andra publikationer,
som t ex Eric von Born4. Gadd och von Born anför inte heller
några bakomliggande sakskäl för sina påståenden.
Enligt militära dokument var Gustav Bucht under hela sin militära
karriär dvs. från år 1714 i Finland eller i Västerbotten. Det är inte
trovärdigt, att en 18-årig ung pojke skulle komma direkt från Tyskland
till Sverige-Finlands armé.
En helt annan sak är att
Gustavs förfäders någon gång i tiden kan ha kommit från Tyskland (eller
från Holland) till Sverige eller till Finland. Doktor Eeva Ojanen
nämner i Tammela sockens historia5 att kvartermästaren Sven
Mårtensson Bucht, som var född i Tyskland, fick år 1606 i
besittning Ryhtä hemman i Kallio by och hade hemmanet ända till år
1625. Sven Bucht dog ca år 1637 i Tammela2. Tyvärr anger
inte Ojanen heller sin litterära källa, som skulle bevisa Sven Buchts
tyska härkomst. Vid samma tid, i skiftet av 1500- och 1600- talet
omnämns nära Lübeck i Ratzeburg Peter zur Bucht som förmodligen var
slottsherre1 i Ratzeburg slott. Det finns dock inga bevis på
hans släktskap med Bucht- släkten i Finland och i Sverige.
Lars Zachrisson Bucht var med stor
sannolikhet far till Gustav Bucht, Lars i sin tur var troligen son till
Zachris Bucht, som i sin tur var son till
ovannämnda Sven Mårtensson Bucht.
_____________
1 Sven Buchts och Einar
Buchts anteckningar på 1970-talet
2 Pauli Helén:
Skatteuppbördsskrivare Gabriel Buchts avkomlingar
3 Släktkalender III,
Helsingfors 1960
4 Deutche
Kulturgeschlecter in Finnland/Archiv f ür Sippenforschung 34 (1968):30
5 Doktor Eeva Ojanen:
Tammelan Historia I
Den gåtfulla Bucht-
släkten
Historien
om den holländska sjöfararen Niklas van der Bucht är intressant men troligen mindre
sannolik. I sin
bok Sukurengas6 berättar författaren Aura Jurva om en
muntlig tradition som är känd i många socknar i södra Finland. Enligt
denna tradition kom Niklas van der Bucht till Borgå på 1500- talet och
idkade omfattande tjärbränning i utmarkerna av Nyland och
Tavastland.
Släktnamnet van der Bucht existerade i Holland vid den tiden. Detta
beläggs genom uppgiften om en Margarita van der Bucht som dog år
1597 i Antwerpen . I tidskrift Genos 1/19972 (utgiven av Genealogiska
Samfundet i Finland) omnämns att hennes make var handelsmannen Pierre
Basilier. Nuvarande Basilier – släkterna i Sverige och Finland
härstammar från Pierre och Margaritas son Adam.
I Stockholms
stads tänkebok 6.7.1573 omnämns en Joen Gregersson Bucht,
som
var åtalad för
deltagande i planer att befria den fängslade kungen Erik XIV. Joens
slutliga öde förblev okänd.
I en annan tänkebok 8.3.1596 omnämns Peer Bucht, som mest troligt var borgare i Stockholm.
Enligt tänkeboken överlämnade klockaren Niels Joensson en häst till
Peer Bucht. En annan sak som nämns var utredningen om en fullmakt för
en husförsäljning som Peer Bucht hade gett åt sin svärson, borgaren
Hermen Fale. Fale fick behålla intäkterna av försäljningen, mot att
Fale och hans hustru, som var Peers dotter, skulle sörja för Peers
andra dotters uppehälle. Frågan är om Peer Bucht flyttade från Sverige
eftersom han gav fullmakt åt sin svärson?
Och vem var Herman Bucht, som omkring år
1687 gjorde kyrkomålningar i Stockholms Storkyrka?7
__________
6 Jurva Aura: Sukurengas,
Eget förlag 1951
7 Östen Bucht: Några
axplock från flydda tider, 1990
Till sidans topp
