STORFAMILJEN PÅ HANNUKKALA
Gustav och Brita hade åtta söner
och en dotter. De fyra äldsta föddes under deras tid i Råneå
medan de
fem yngsta föddes på Hannukkala.
Anmärkningsvärt vid denna tid var att samtliga barn nådde
vuxen
ålder.
Några utdrag om barnens livsöden:
1.Isak f.1720, d.1781
Isak var länsman i Övertorneå.
Från honom och hustrun Brita Strand härstammar talrika Buchtar
i
Tornedalen (i Välikoski eller Keräsjoki)
och i Finland Isaks sonson Petter (1790-1820) var ryskkunnig och
arbetade som translator vid länsstyrelsen
i Uleåborg. Efternamnet stavade han Boucht. Från honom
härstammar bl.a Bouchtarna i Vasa
i Finland. Från Isak härstammar även Bucht i Härnösand.
2.Petter f.i Råneå 10
juni 1722, döpt den 17 ejusdem; död 1775. Petter var först
handlande i
Uleåborg,därefter i Stockholm.
Återkom till Uleåborg.Gift två gånger.Två
barn i första äktenskapet en son
Petter som blev löjtnant i artilleriet
samt en dotter Catharina.Efternamnet stavades Boucht d.v.s före
Petter B. enligt punkt 1. ovan.Det andra
äktenskapet i Uleåborg med änkan Maria Forbus (1728-1805)
blev barnlöst.
3.Gulich (senare Julius), f.1725, d.1772
i Torneå. Rådman i Torneå byggmästare och senare
länsman.
Byggde kapellet på Malören i
Bottenviken. Gift, två döttrar, inga manliga ättlingar.
4.Catharina f.1727, d.1797. Gift med löjtnant J.Planman i Vasa. Andra uppgifter om henne saknas.
5.Gustav d.y f.1730 å Hannukkala,
d.1788. Övertog Hannukkala efter sin fader. Hustrun Lisa Grape
(1735/1787) var sonsondotter till
den i Tornedalen kände Arendt Grape född 1612 i Lubeck, son till
seefahrermann Arendt Arendtsohn Grape
och hans hustru Anna Heinrichstochter.
Gustavs son Isak blev måg hos klockaren
Junelius vars hemman i Matarengi erhöll namnet Lukkari.
Lukkari blev också efternamnet
för Isaks ättlingar.
Äldste sonen Jakob (Jaakko), (1757-1823)
köpte Hannukkala och nyttjade ofta gårdsnamnet som
efternamn. Jaakkos dotter Sofia Hannukkala
(1801-1862) och mågen Erkki Lantto-Hannukkala
(1800-1862) övertog gården efter
Jaakko, för att i sin tur överlämna hemmanet till ende sonen
Juho
Hannukkala (1834-1903). Juhos dotter Hulda
(1877-1963) gifte sig med sin småkusin Iisakki Koivisto
(1878-1934). Största delen av Hannukkala
hemman kom i början av 1900-talet i deras ägo men år 1935
såldes gården i exekutiv auktion.
Hemmanet var således i Buchtarnas ägo i 205 år. Iisakki
Koivistos
farfar Juhani (1811-1888) var Sofia Hannukkalas
broder. Juhani köpte Koivisto hemman i Portimojärvi år
1840; blev således hemmansägare
med efternamnet Koivisto. Medlemmar av Koivistosläkten
härstammar således rakt från
Gustav Bucht.
6.Anders f.1732, d.1796 i Stockholm.
Följde näst äldste brodern Petters fotspår. Blev först
handlande i
Uleåborg, därefter hökare
(livsmedelshandlare) i Stockholm. Gift, två döttrar. Inga andra
uppgifter
föreligger.
7.Lars f.1735, d.1790. Klockare i
Karl-Gustavs församling. Lars hade tre barn, Gustav, Maria och Henrik.
Gustav blev sockenskrivare i Karl-Gustav;
drunknade i Korpikylä fors 1827. Han efterlämnade fyra döttrar
och två söner däribland
Lars-Johan. Lars-Johan blev landskanslist och lasarettsnotarie i Piteå,
därefter
år 1838 länsman i Överluleå.
Redan första året i länsmansbefattningen uttryckte Lars-Johan
kritik mot
den nye landshövdingen von Hedenberg.
Den 20 maj 1838 säger Lars i ett av sina brev: "Wår förmodan
om det nya styrelsesättet har tyvärr,inte
felslagit - den har i mitt tycke twertom öfwerträffats af
verkligheten - ty wi kunde inte föreställa
oss, att den person som blivit oss gifwen till Hufwudman, skulle
vara så groft okunnig om alla de
ämnen som tillhöra hans Embete och så vacklande i
sina beslut ...... I
början roade det nya sättet mig,
ehuru det icke ingaf mig någon aktning eller hög tanka
om knekten,
men nu håller jag på att ledsna
dermed och det fattas icke många steg ifrån liten aktning till
missaktning."
Tio år därefter (1848) kände
sig Lars illa behandlad rent av förföljd av Hedenberg och tog
- efter
anklagelser om dröjsmål med
redovisningen - avsked från länsmanssysslan. Härefter flyttade
han till
Norge där han 1851 blev länsman
i Kautokeino. Där mördades han av religiösa fanatiker 1852
- en
rörelse som, bortsett från dess
nyttjande av rusdrycker, liknade flagellanterna i 1300-talets
Centraleuropa (S.Paulaharju: Lappmarksminnen.Tuchman:
Enfjärran spegel.) Rörelsens ledare Lars och
Aslak Hetta var för övrigt ättlingar
i fjärde led från Hindrich Hansson Hetta på birkarlahemmanet
Hetta i
Matarengi, Övertorneå.
Lars Johans son Gustav Wilhelm Bucht blev
kartograf och stod på 1880-talet för kartläggningen av
bl.a
de svenska fjällmassiven i Norrbotten.
Under sina karteringsexpeditioner gjorde han bl.a den första
bestigningen av Sarektjåkko 8 juli
1879, och Kebnekaise i juli 1880. Barometeravvägningen på
Kebnekaise gav en höjd på
7.192 fot och bekräftade därmed detta fjäll som det högsta
i Sverige, högre
än Sarektjåkko som han ett år
tidigare avvägt till 7.175 fot över havet.Under dessa fysiskt
krävande
expeditioner företogs de flesta första
toppbestigningarna i Sverige. Det här gjordes dock inte för
sportens skull, utan på grund
av att den föreskrivna höjdmätningsmetoden - avvägning
med
aneroidbarometer - förutsatte en bestigning
av de fjälltoppar som höjdmättes.
8.Samuel f.1738, d.1782 i Stockholm.
Samuel följde i sina bröders Petters och Anders fotspår
och blev
först handlande i Uleåborg sedan
i Stockholm. Han fick en son Samuel som inte hade några manliga
ättlingar.
9.Gabriel f.1742, d.1815.
Gabriel blev 1772 husbonde på Iivari
hemman i Torakankorva. De av hans ättlingar som blev kvar på
Iivari nyttjade hemmanets namn som efternamn.En
son Isak flyttade till Karungi, en annan Johan, blev
husbonde på Keksi hemman nr 3 varför
gården efter honom började kallas Juuso och Juuso blev också
efternamn för de efterföljande
hemmansägarna. Samma logik i namnändringarna skedde inom Gabriels
förgreningar till Ruisniemi i Soukolojärvi,
Heikki i Marjosaari, Heikinpieti i Vittaniemi, Mäkipiha i Jänkisjärvi
medan Gabriels sonsonson på hemmanet
Lampinen i Juoksengi kallas i kyrkböckerna Johan Gabrielsson
Bucht. Johan Gabrielssons söner Karl-Johan,
Isak Vilhelm och Erik August nyttjade dock enbart
gårdsnamnet som släktnamn. Två
av sönerna till Erik August, Johan och Henrik knöt sig dock i
namnhänseende till"pappavaina" som
farfar Johan kallades i familjen efter sin död 1889.